– Min mor och min fru sa alltid Per Johan. Alla andra sa Per och det var jag nöjd med.
– Jag var 22 år och hade precis gjort lumpen. Idag är jag 92 år.
– Jag var utbildad slöjdlärare och jobbade på Brämhults folkskola och senare på Myråsskolan. Där var jag timlärare, det passade mig bra för då fick jag tid över till mina projekt. Det började med att en tant i vår trappuppgång ville ha sitt groggbefläckade soffbord polerat. Det visade sig att fler hade samma problem och det var faktiskt så allt började.
– Vi hade en väldigt trevlig slöjdlärare på Norrbyskolan och jag ville bli som han. Men det blev inte riktigt som tänkt… jag ville så att säga lite mer …
– Det var 1955. Sven Bolander, efter ett par veckor blev vi kompanjoner.
– Det var väl tanten med soffbordet då… men den första riktiga inredningskunden var tobaksaffären på det då nybyggda Sjöbo Torg.
– Jag registrerade namnet Bolander & Schön Snickeri och Möbelverkstad 1955. Tio år senare övergick vi till bolagsform och namnet blev då Bolander & Schön AB.
– Man ska kunna fånga fågeln i flykten. Vi hade till exempel en dålig orderingång våren -57. Det sammanföll med att vi behövde ett balkongbord till vår balkong hemma. Jag hittade inget i stans butiker men tänkte att det borde finnas fler som vill ha det. Så vi började tillverka balkongbord, men det är en annan historia …
– Datorernas intåg. De slog ut massor av artiklar för oss och många andra. Till exempel så behövdes inte längre skåp och lådor för ritningsoriginal. Datorn kunde lagra ritningarna vilket betydde att efterfrågan på dessa skåp och lådor minskade. Så vi fick helt enkelt börja utveckla nya produkter, vilket visade sig vara bra för vår verksamhet.
– Vi köpte virke från Dalsjöfors sågverk som då ägdes av bröderna Hilmer och Knut. Under krigsåren var de ute och köpte upp skog av bönderna. Kontantaffärer gällde och Hilmer hade plånboken med sig. En kväll tog de in på hotell. Vid sängdags frågade Hilmer: –Var sa ja lägga plånboka? – Lägg’na under huvekudden, sa Knut.
– Va, sa Hilmer, sa ja seta å sôva. Plånboken var tydligen välfylld.
– Vi sålde över 10 tusen kökssoffor under en 15-årsperiod. En annan succé var mangelvalsen, den tillverkade vi mer än en miljon exemplar av under 30 år. Och våra Y-skåp, yrkesupplysningsskåpen med varianter, såldes 23 tusen av.
– Nej, inte vad jag kan minnas i alla fall.
– Jag är ingen spåman men det känns bra med mina barnbarn som nu tagit över företaget. Catharina som VD och Susanne som ekonomichef. De har många, nya spännande idéer som har tagits emot väl av både nya och gamla kunder. Dessutom finns min son Arne fortfarande med som ägare. Själv nöjer jag mig med några besök i veckan på kontoret.
– Nej, inte direkt men så här i efterhand känns det som att när livet är som bäst så är det fyllt med arbete, möda och bekymmer. Trots allt… det har varit väldigt roliga 70 år.
